~Bakom kulisserna~
*Spoilervarning*
Skrevs: 2020-01 – 2020-07, 2021-05
Vintern 2019/2020 hittade jag en intressant novelltävling på valfri genre, ej tidigare publicerad och en längd på 20000 – 22000 tecken. Jag funderade tidigt på att göra det lite enkelt för mig och använda en av mina gamla uppsatser från skolan. Jag hade två från gymnasiet som jag trodde kunde lämpa sig, ”Städerskan” och ”Avhopparen”. Den första är en deckarnovell där ett bestialiskt mord har skett på en herrgård (gissa vem som är mördaren), den andra utspelas i Kalla krigets efterdyningar med ryska agenter som ska hoppa av till väst.
En tanke jag hade var att utnyttja tillfället att redigera upp och passa in novellen i något av mina universum/portaler, antingen Mälarberättelser eller Logtown City.
Jag fastnade snabbt för ”Avhopparen”, skriven i februari 2001. Den hade en del spännande moment. Agenter och spioner är alltid intressant! Jag valde att utgå ifrån den, men det skulle inte räcka att bara byta ut personnamn och städer och tro att den skulle passa in i Logtown som handen i handsken. Uppsatsen kanske dög för ett hyfsat betyg i skolan, men inte som en ”riktig” novell. Så jag bröt ut det som faktiskt var bra med den: avhopparberättelsen som helhet, bildspråket (en av de punkter min dåvarande svensklärare framhöll), spänningsmomenten och den dramatiska kurvan.
Frank Mickelson har en liten, men viktig, biroll i romanen En natt i Logtown City, och är perspektivbärare i novellen Tre år och elva dagar. Hans kollega sedan många år, Eskil Rodén, nämns i novellen, och förekommer som biroll i romanen. Jag har alltid gillat de här två rollfigurerna, och tanken har alltid varit att ge dem mer utrymme i framtida verk. Det kändes därför passande att ge dem tillfälle att briljera i den här novellen.
I slutet på januari 2020 hade jag fått ihop ett första utkast som landade på 4 697 ord eller 26 846 tecken. Jag skulle alltså behöva förkorta min novell med åtminstone 4 846 tecken.
Redigeringen gick vägen, och i början på februari kunde jag skicka in manuset till tävlingen. Jag noterade samtidigt att det var betydligt mindre kvar av min gamla skoluppsats än vad jag från början trodde det skulle vara, så det kändes helt fel att påstå att uppsatsen ”Avhopparen” var en version 1.0, som var tanken från början. Jag fick nöja mig med att se uppsatsen som en källa till inspiration.
Hur som helst, av 500 inskickade bidrag till tävlingen var det 10 som valdes ut att få vara med i antologin. Min Näktergalen var inte en av dem. Jag gjorde jag en plan för en ny redigering och funderade på i vilket sammanhang som den skulle passa i, kanske ett magasin?
Jag insåg under arbetet att jag gillar redigering. Det finns något tillfredsställande i att betrakta någonting, fundera ut vad som behöver göras bättre och sedan göra en plan för arbetet. På ett sätt kan det vara roligare att redigera än att faktiskt skriva. Hur som helst ökade jag ordlängden från 3 864 till 5 595 och jag tycker att jag snäppte upp berättelsen. Novellen gick i alla fall iväg till ett förlag/magasin, även om jag var osäker på om den passade deras utgivning. (10 månader senare har jag fortfarande inte hört något från dem.)
Månaderna gick. I maj 2021 fick jag frågan via Miramir Förlag om jag hade någon novell som skulle kunna passa den nystartade podden En okänd röst. Jag tyckte att båda mina Logtown-noveller, Näktergalen och Tre år och elva dagar, skulle passa, redigerade upp dem och skickade över. Just den här novellen växte ytterligare med cirka 2 500 ord. Framför allt lyckades jag äntligen fixa de punkter i spion-historien som skavde tidigare. Den sista maj lästes Näktergalen upp i podden, första gången jag medverkade i en podcast.
Framåt hösten skickade jag in Näktergalen till 2021 års upplaga av Fantastiknovelltävlingen. När den inte vann någonting där passade jag på att lägga upp novellen till allmän beskådan på skrivar-forumet Wattpad.
Sida 1: Startsidan