För inspektör Theo Prytz har arbetsdagen bara börjat. Solen skiner, zeppelinarna kryssar över himlen, ångan är het och det enda som stör är den envisa bakfyllan. Ett samtal från sambandscentralen förändrat allt. En misstänkt misshandel på ett gästgiveri. Theo och hans kollega, konstapel Orbast, tar sig an fallet, för Theos del högst motvilligt. Gästgiveriet ligger nämligen längst inne i ghettot, där ordningsmakten är långt ifrån uppskattad.
En del av: Ångverken
Publiceringar: 2021-05-26 (tryckt, antologin Mordiska väsen, Darkness Publishing), 2024-02-16 (e-bok, Belvida Bell Förlag), 2024-12-04 (ljudbok, Belvida Bell Förlag)
Omfång: Långnovell (8 489 ord i antologin, 11 097 ord i e- och ljudbok)
Uppläsare: Mathias Ejdetjärn
Antologin finns på Goodreads, och novellen finns här.
Få tag på novellen här
Ljudbok: Storytel, Bokus, Bookbeat, Nextory
E-bok: Storytel, Bokus, Ord & Bok, Bookbeat, Nextory
Tryckt bok (antologin): Darkness Publishing, Adlibris, Bokus, Cdon
~Bakom kulisserna~
Jag har med åren insett att jag föredrar att skriva längre berättelser, men kan fortfarande tycka att det är skönt att ge mig på noveller mellan varven. Dels ger det mig möjlighet att utforska nya områden, eller genrer jag normalt inte skriver i, plus att det kan vara en möjlighet att berätta om en sidokaraktär från ett längre projekt. Det är även tillfredställande att få avsluta en berättelse, och det går ju så klart fortare att avsluta en novell än en roman.
I perioder har jag dock haft det svårt att motivera mig till att skriva noveller och delta i tävlingar. Maximal gräns i antal ord är absolut något som kan sporra kreativitet, men jag vill ha möjligheten att kunna sväva ut. Kunna berätta mer och längre.
När jag i övergången 2019-2020 började skriva mer målinriktat, var novelltävlingar ett sätt att just få igång min kreativitet. Den första tävlingen jag gav mig i kast med ordnades av Darkness Publishing. Min novell antogs inte, men bidraget mynnade så småningom ut i romanen Operation Mendel.
Ett år senare hade samma förlag en tävling på temat nordiska väsen i kombination med steampunk eller grimdark. Jag hade producerat några lätta stemapunk-berättelser och tänkte att genren borde vara given för mig. Den nya novellen skulle kunna fungera som en tidsmässig brygga mellan evighetsprojektet Benny & Cilla och den publicerade Operation Nikolaus.
Något jag insett är att mina steampunkiga berättelser oftast har steampunken som en del av miljön och estetiken snarare än att vara en del av handlingen, därav ”lätt steampunk” i förra stycket. Jag började därför fundera över om jag kunde kombinera tävlingens två genrer. En grimdark-berättelse i en steampunk-miljö.
Som en av de två huvudpersonerna plockade jag ett troll som skymtar förbi i Operation Nikolaus, och gjorde honom här till en ung och naiv nyutexaminerad polis. Den andra huvudpersonen blev en något äldre, luttrad kollega, som står med ena foten på fel sida lagen, dessutom son till förbrytarduon i Benny & Cilla.
I Operation Nikolaus nämns något om att alla mytologiska väsen kom in i vår värld för trettio år sedan. Den nya novellen fick därför utspela sig något år efter det, innan dessa väsen anslöt till det ondskefulla Imperiet och när de fortfarande var förpassade till getton i storstäderna.
Även om jag gillade konceptet och förarbetet flöt på, fick jag kämpa med att ta mig igenom manuset där i februari 2021. Den känslan brukar faktiskt innebära någonting positivt. Med alla de noveller jag hittills har fått antagna har jag haft en negativ känsla och väldigt låga förhoppningar om att det ska gå vägen, men så har det ändå gjort det.
Och det verkade som om den där negativa känslan stämde även denna gång. En månad efter deadline kom beskedet att min novell Följ med i dansen hade antagits av Darkness Publishing till antologin Mordiska väsen.
Lite senare, på hösten 2021, gick jag igenom mina noveller som publicerats i olika antologier, och insåg att jag hade ett par som var fria att göra vad jag ville med. Den ena var Följ med i dansen. Jag redigerade igenom den en vända, ökade längden med 30% och skickade till min skrivargrupp för testläsning. Planen var att försöka få den utgiven igen, för sig själv och inte i en antologi. Kanske som e-novell eller ljudnovell.
Jag gjorde en del försök under 2022, men det enda napp jag fick var hos ett hybridförlag som ville ha saftigt betalt för att ge ut den. Det var inte aktuellt för mig. Ett annat förlag var inte intresserade eftersom novellen tidigare varit publicerad i en antologi, vilket jag kunde förstå. Det dröjde till början på 2024, när Belvida Bell Förlag öppnade upp för digital utgivning av andra författares noveller. Jag skickade över en bunt berättelser till dem, och vi kom snabbt överens om utgivning av Följ med i dansen samt En riktig skithåla, och i februari gavs de ut som e-noveller.
Under året blev det totalt fem noveller som jag gav ut på Belvida Bell. Tre av dessa blev även inlästa som ljudnoveller. Följ med i dansen var en av dem, och den släpptes i december.