Ett inbördeskrig, en sliten officer och soldater som glömt vad de kämpar för. Löjtnant Yngvie Balor leder en patrull in i den Indusiska djungeln för att leta rätt på bortrövade soldater. Men djungeln är mörk och månen blodröd. Måste han ge efter för sina djuriska drifter för att möta monstren som hotar att döda dem alla?
Blodröd måne är en mörk fantasy som flätar samman den mänskliga naturen med djuriska drifter med magi och övernaturliga väsen.
En del av: Efter sista skymningen
Publiceringar: 2026-xx-xx (tryckt, ljudbok & e-bok, Lionvalley Publishing)
Omfång: Roman (52 131 ord)
Uppläsare: Torbjörn Löwendahl
Finns på Goodreads (inte än, men kommer)
Få tag på boken här
Tryckt bok: Kommer
Ljudbok: Kommer
E-bok: Kommer
~Bakom kulisserna~
En gång i tiden trodde jag att min debutroman skulle bli en fantasy med titeln Skuggvargen & Oraklet. Arbetet med manuset hamnade dock lite i stå där under 2014, och jag fokuserade istället på andra projekt.
Ett av dessa var en kortare, fristående berättelse om huvudpersonen från Skuggvargen & Oraklet. En prequelhistoria som verkade tangera skräckgenren. Exakt hur visste jag inte, men någonting skulle hända Mortain Lendors under hans grundutbildning i det militära. Det som fick det att lossna var att jag såg en halvkass rysare/splatter (som jag glömt namnet på) på teve. Det var någonting med hur mycket av monstret som förklarades och visades som gjorde att jag landade i att utforska hämndlystna varulvar i min fantasyvärld.
Jag fick ihop ett hyfsat synopsis till en kortroman som jag kallade Under svart måne, och började skriva. Jag kom knappa 11 000 ord, fördelat på en prolog och två kapitel, innan jag körde fast. Jag behövde ett miljöombyte och började redigera novellen Vantskruvsmannen, för att sedan skriva vidare på En natt i Logtown City. Under svart måne kom inte längre där och då under sommaren 2014.
Det dröjde faktiskt sex år innan jag började ägna min påbörjade kortroman en del uppmärksamhet igen. Jag hade hittat ett antal novelltävlingar som jag var sugen på att delta i, men kände inte att tiden räckte till att spotta ur mig någonting nytt. Det slog mig att prologen till Under svart måne stämplade in på 6 707 ord, lite i överkant om berättelsen inte skulle bli längre än en kortroman på 40 000 ord.
Prologen utspelade sig tio år innan själva huvudhandlingen, Mortain Lendors syntes inte till här, däremot var huvudpersonen en Yngvie Balor, en biroll från det där första fantasymanuset Skuggvargen & Oraklet. Handlingen i prologen var tillräckligt komplett för att jag skulle kunna bryta ut den och göra till en fristående novell. Med hjälp av lite redigering skulle den duga att skicka in till 2020 års upplaga av Fantastiknovelltävlingen.
Arbetet förflöt hyfsat bra och tog inte längre än en vecka. Prologen till kortromanen blev således en egen fantasy/skräck-berättelse, en långnovell på 8 325 ord och skickades in till tävlingen. Jag tog mig inte in på pallplats, men det gick så pass bra att jag fick ett hedersomnämnande. Juryn bestod av tre personer, och jurymedlem Pia Lindestam kommenterade min novell så här:
”Djungelkrig i nattmörker och varulvar, det här är en spännande och rå historia och eftersom jag inte vet någonting om korrekt militärt agerande är allt lika trovärdigt och samtidigt exotiskt för mig.”
Hedersomnämnandet innebar inte någon publicering, men jag tänkte att det borde gå att ordna någon annanstans. Jag kontaktade därför en förläggare som kunde tänka sig att titta på novellen. Jag gjorde en kort redigering och skickade in den till förlaget med förhoppning om digital utgivning som e-novell.
Därefter hände det inte så mycket, förutom ett ”kanske”. Under vårkanten 2021 körde jag novellen genom min skrivargrupp och fick en del bra kommentarer. Jag gjorde en ny redigering, fick upp längden till 9 695 ord och skickade den till ett annat förlag, tillsammans med några andra av mina verk.
Sedan dröjde det nästan två år innan förlaget återkopplade. Jag fick en så kallad positiv refusering, vilket innebar att de inte var intresserade av att ge ut novellen just nu, men att de gärna kikade på en redigerad version. Jag fick dessutom några kommentarer jag kunde använda mig av, och i september 2023 satte jag äntligen tänderna i berättelsen. Jag analyserade, spånade och började redigera. Miljön och världsbygget skulle fördjupas, handling och konflikter förtydligas och karaktärerna utvecklas.
I ett första steg tog jag fram ett synopsis över historien och lät min skrivargrupp analysera den. Efter att ha tagit hänsyn till deras synpunkter började jag skriva om långnovellen. Här någonstans fick den även en ny titel i form av Blodröd måne. Det hände så pass mycket under redigeringen att långnovellen på 9 695 ord växte till en kortroman på 31 244 ord. Själva historien var på sätt och vis oförändrad, men jag hade byggt ut världen, skruvat upp konflikterna och fördjupat karaktärerna. Allt som allt blev det en mycket bättre berättelse som jag skickade tillbaka till förlaget.
Jag skickade det även till ytterligare ett förlag. Båda skulle dock återkomma med positiva refuseringar där manuset den här gången föll på målsnöret. Mycket nära, men inte tillräckligt för att de skulle ge ut det.
Efter några månaders vila satte jag under hösten 2024 åter tänderna i berättelsen. Jag började med en vända av jakten på småord/slaskord/filterord, något jag vet med mig att jag gärna slarvat med. Därefter en genomputsning av hela manuset, innan det blev dags att återigen leta potentiella förlag. Det slutade med att jag enbart skickade det till ett, nämligen Lionvalley Publishing, med en förfrågan om hybridutgivning. De gillade manuset och vi kom överens om att ge ut det.
Lektörsgenomgången visade att Blodröd måne hade potential att växa till en roman genom att addera fler sidohandlingar och mer världsbygge till berättelsen. Det är den här delen av redigeringen som jag verkligen gillar, att ta någonting existerande och utveckla det till någonting bättre. Arbetet tog några månader i anspråk, och i maj 2025 kunde jag skicka tillbaka manuset till förlaget. Berättelsen hade den här gången växt från 31 000 ord till nästan 52 000, och kunde plötsligt räknas som en roman, om än en kort sådan för att vara fantasy.
Eftersom jag hade tagit ett rejält omtag med handlingen och dramaturgin under lektörsgenomgången, blev redaktörsvändan inte lika omfattande. Mycket kom istället att handla om att tajta till språket, finslipa fakta och karaktärers agerande. Först kapade jag ner nästan 1 500 ord tack vare redaktörens kommentarer. Sen gick jag igenom och utökade med drygt 2 000 innan det var dags för korrektur. Efter ytterligare någon vända landade manuset slutligen på 52 131 ord.