Två snutar – den äldre och rutinerade med ena foten på andra sidan gränsen, och det yngre nyutexaminerade trollet med perfekt slipsknut – skickas långt in i gettot på vad som verkar vara ett rent rutinuppdrag.
En del av: Ångverken
Publiceringar: 2021-05-26 (tryckt, antologin Mordiska väsen, Darkness Publishing), 2024-02-16 (e-bok, Belvida Bell Förlag)
Omfång: Långnovell (8 489 ord i antologin, 11 097 ord i e-bok)
Antologin finns på Goodreads, och novellen finns här.
Få tag på novellen här
E-bok: Storytel, Bokus, Ord & Bok, Bookbeat, Nextory
Tryckt bok (antologin): Darkness Publishing, Adlibris, Bokus, Cdon
~Bakom kulisserna~
*Spoilervarning*
Skrevs: 2021-02, 2021-10 – 2021-11, 2024-02
Jag har med åren insett att jag föredrar att skriva längre berättelser, men kan fortfarande tycka att det är skönt att ge mig på noveller mellan varven. Dels ger det mig möjlighet att utforska nya områden, genrer jag normalt inte skriver i, plus att det kan vara en möjlighet att berätta om en sidokaraktär från ett längre projekt. Det är även tillfredställande att få avsluta en berättelse, och det går ju så klart fortare att avsluta en novell än en roman.
Novelltävlingar har för mig varit ett sätt att uppnå dessa punkter. Jag har annars svårt att tycka att det är roligt att skriva en novell, eftersom jag hellre vill sväva ut och berätta mer och längre. Men tävlingar med ett specifikt tema gör att jag tvingas (inte i negativ mening) berätta kort. Plus att det kan vara skönt att jobba mot en deadline.
När jag i övergången 2019-2020 började skriva mer målinriktat, var novelltävlingar ett sätt att få igång min kreativitet. Den första tävlingen jag gav mig i kast med ordnades av Darkness Publishing. Min novell antogs inte, men bidraget mynnade så småningom ut i romanen Operation Mendel.
Ett år senare hade samma förlag en tävling på temat nordiska väsen i kombination med steampunk eller grimdark. Jag hade producerat några lätta stemapunk-berättelser och tänkte att genren borde vara given för mig. Den nya novellen skulle kunna fungera som en tidsmässig brygga mellan evighetsprojektet Benny & Cilla och den publicerade Operation Nikolaus.
Något jag insett är att mina steampunkiga berättelser oftast har steampunken som en del av miljön och estetiken än att vara en del av handlingen, därav ”lätt steampunk” i förra stycket. Jag började därför fundera över om jag kunde kombinera tävlingens två genrer. En grimdark-berättelse i en steampunk-miljö.
Som en av de två huvudpersonerna plockade jag ett troll som skymtar förbi i Operation Nikolaus, och gjorde honom här till en ung och naiv nyutexaminerad polis. Den andra huvudpersonen blev en något äldre kollega, som står med ena foten på andra sidan lagen, dessutom son till förbrytarduon i Benny & Cilla.
I Operation Nikolaus nämns att alla väsen som kom in i vår värld för trettio år sedan. Den nya novellen fick därför utspela sig något år efter det, innan dessa väsen anslöt till det ondskefulla Imperiet och när de var förpassade till getton i storstäderna.
Även om jag gillade konceptet och förarbetet fick jag kämpa med att ta mig igenom novellen. Det brukar faktiskt vara någonting positivt. Med alla de noveller jag hittills har fått antagna har jag haft en negativ känsla och väldigt lite förhoppning om att det ska gå vägen, men så har det gjort det.
Och det verkade som om den där negativa känslan även stämde denna gång. En månad efter deadline kom beskedet att min novell Följ med i dansen hade antagits av Darkness Publishing till antologin Mordiska väsen.
Lite senare, på hösten 2021, gick jag igenom mina noveller som publicerats i olika antologier, och insåg att jag hade ett par som var fria att göra vad jag ville med. Den ena var Följ med i dansen. Jag redigerade igenom den en vända, ökade längden med 30% och skickade till min skrivargrupp för testläsning. Planen var att försöka få den utgiven igen, för sig själv och inte i en antologi. Kanske som e-novell eller ljudnovell.
Jag gjorde en del försök under 2022, men det enda napp jag fick var hos ett hybridförlag som ville ha saftigt betalt för att ge ut den. Det var inte aktuellt för mig. Ett annat förlag var inte intresserade eftersom novellen tidigare varit publicerad i en antologi, vilket jag kan förstå. Det dröjde till början på 2024, när Belvida Bell Förlag öppnade upp för digital utgivning av andra författares noveller. Jag skickade över en bunt berättelser till dem, och vi kom snabbt överens om utgivning av Följ med i dansen samt En riktig skithåla, och i februari gavs de ut som e-noveller.